Psykisk ohälsa är vanligare än du tror

Jag har skrivit en biografi om Wilma och hennes resa genom mental ohälsa.

Wilma är född 1999 i Partille och hon har två syskon och en mamma och pappa.

Wilma har gått på och Furulundskolan, både på Furan och Lunden. Hon har alltid gillat skolan och har haft flera kompisar.

Hon började må dåligt i 7:an eller 8:an, hon minns inte riktigt, men det blev inte allvarligt förrän december 2016 då ångesten och depressionen började visa sig.

 

Wilmas mående i dagens läge är olika vecka till vecka och dag till dag. Just nu, två år senare, mår Wilma lite bättre än i början, men det går fortfarande fram och tillbaka.

Humöret är väldigt olika för olika personer. Wilma kan ha en bra dag men på grund av

depressionen och ångesten så kan minsta lilla motgång trigga igång en ångestattack eller gör så hon plötsligt mår väldigt väldigt dåligt.

 

Wilma valde en högpresterande skola efter högstadiet.

Innan Wilma valde den högpresterande skola så tyckte hon att det verkade kul med en utmaning med tanke på att Wilma har haft lätt för sig. I skolan fick hon bra betyg vilket gjorde att hon hade väldigt höga krav på sig själv och flera i klassen var väldigt duktiga så man jämförde mycket med varandra.

På gymnasiet fortsatte de höga kraven samtidigt som det var roligt med nya vänner.

Det blev vanligare och vanligare med jobbiga stunder och ångesten kom.

 

Även fast det var tre jobbiga år på grund av Wilmas mentala hälsa och det höga kraven,

så hade Wilma fortfarande valt den skolan idag, för hon har haft flera fantastiska och roliga stunder. Hon har även träffat kompisar som hon kommer ha kontakten med för resten av livet.

Wilma skulle inte säga att hon fick stöd från skolan, visst försökte skolan men det stöd som de erbjöd Wilma var långt ifrån det stöd hon behövde för att må bättre i skolmiljön. Skolan och lärarna har alldeles för lite kunskap om mental ohälsa för att kunna hjälpa elever som mår dåligt på bästa sätt.

Det är lätt att tro att en kopp te och lite sömn kan hjälpa men det upplevs nästan som ett hån med sådant tips till någon som mår psykiskt dåligt och har ångest.

 

Eftersom Wilma mådde så pass dåligt och det påverkade hennes liv t.ex skola, kompisar och familj så mycket, behövde hon riktig hjälp av läkare och psykolog.

Hon fick medicin utskriven från sin läkare och psykolog, det är en form av antidepressiva tabletter som hjälper till med ett ämne som fattas i hjärnan. En enkel förklaring kan vara att saker känns lättare och gör så att Wilma blir glad. Medicinen hjälper litegrann, Wilma mår inte lika dåligt lika ofta när hon tar medicin. Medicinen är bara en sak som hjälper Wilma att må bättre, det är också viktigt med stöd från psykolog, familj och vänner.

 

Wilma har fantastiska vänner som har stöttat och hjälp henne väldigt mycket under svåra perioder. Många av vännerna mår inte heller jättebra vilket kan vara skönt då hon känner att  man har någon att prata med som kan relatera till hur man känner. Wilma tycker att mental ohälsa är något som måste pratas mer om både i skolan och i hemmen. Just nu tycker Wilma att det är för mycket tabu om psykisk ohälsa och många vet inte ens att det är så pass allvarlig som det är.

 

Wilma tycker att det är svårt att berätta hur depression känns så att man ska förstå,

men hon säger att allt känns mycket svårare och blir jobbigare och jobbigare.

Även saker som hon tycker är roliga i vanliga fall känns som det absolut jobbigaste som finns. Det finns dagar där Wilma inte har förmågan att ta sig ur sängen och det känns som att hela universum trycker ner Wilma med all sin kraft. Wilma ser allt på ett väldigt negativt sätt just då. Ingenting känns roligt och allt som hon gör känns som att det går fel hela tiden.

 

            Wilmas ångest känns som en konstant oro och det kan vara över precis vad som helst. Det kan vara situationer som Wilma egentligen inte blir orolig inför, t.ex att träffa en kompis, åka buss, ta en dusch, åka på en resa med kompisar. Ångesten blir istället det enda Wilma kan fokusera på och det känns som att hjärnan går på högvarv.

 

En panikångestattack för Wilma kan uppstå från ingenstans eller vara en konsekvens av tidigare ångest. När Wilma får en panikångestattack så börjar hennes  hjärta slå extremt fort, hon börjar hyperventilera och kan nästan inte andas, Hon börjar även skaka, panikgråta och kan inte fokusera på något. Det känns som hela Wilmas kropp stängs av.

 

Wilma har ett jobb nu efter studenten. Ibland är det svårt för på ett jobb är det mer ansvar än det var i skolan. Om Wilma mår dåligt en dag som hon ska iväg till jobbet eller är på jobbet när hon börjar må dåligt så kan det vara svårare att hantera. Wilma är glad för att ha jobb för just nu vill hon spara pengar för att kunna resa och upptäcka världen och andra kulturer. Wilma hoppas och tror att hon skulle må bättre av att resa. Ett annat mål för henne är att kunna flytta hemifrån vilket hon också tror att hon skulle må bättre av, för det skulle bli något nytt.

           Just nu har Wilma fler bra dagar då hon känner sig bättre men det är svårt för Wilma att svara på hur det kommer bli för henne i framtiden. Men så klart hoppas hon på att må bra!