Indras död 3 November 2017 (4-6)

Läs texten i orginalformat, med rätt typsnitt här.

Beskedet om döden
Den tredje november 2017 säger mamma att vi ska titta till Indra för att hon inte har rört sig från det stället hon låg på igår och för att hon inte mår bra och hon har inte gjort det på ungefär en vecka. Jag går fram till buren och börjar nästan gråta men försöker att hålla det inom mig. De lyfter av de översta delarna på buren. Sen lyfter jag av våningsplanet Indra ligger under. Det första jag tänker på när jag ser Indra är: Shit, nu kommer hon att dö. Men så ser jag att hon andas och ett litet hopp tändes inom mig Jag går och tvättar händerna, sen så kommer jag tillbaka och ska klappa Indra. När min hand nuddar hennes päls så ryggar hon undan, så jag låter henne lukta på min hand, som man gör med hundar, sen klappade jag henne försiktigt på ryggen. Sedan när jag slutat klappa började hon gå och jag tänkte för en millisekund att hon mådde bra och bara var trött. Men så var det verkligen inte. Så fort hon började röra på sig så vinglade hon jätte mycket, och mitt hopp försvann. Jag gick ut på toaletten för att snyta mig. När jag kommer ut ser jag att mamma har tårar i ögonen, och så säger hon:

-Indra mår inte bra. Jag sätter mig på huk bredvid buren och bara stirrar. De hade ställt tillbaka allt innan jag gått och snytit mig. Jag sjönk ihop i mammas knä, och började gråta jättemycket. Pappa sa att han skulle ringa till Blåstjärnan, mamma gick med honom och sa vad han skulle säga om Indra. Sen någon meter bakom mamma kom jag till pappa och sa ungefär så här:

-Du kan säga att hon går jätte vingligt också. Sen gick jag in i vardagsrummet, tog min mobil och gick upp på mitt rum och på vägen gick jag förbi mamma som försökte trösta mig, men jag bara gick vidare. När jag gått upp för de 15 vita trappstegen stängde jag dörren efter mig, satte mig i sängen, tittae på ett kort på indra och sedan satte jag på Youtube och tittade på Ufosxm när han spelade ett Batman spel i VR. När jag väl satt där på sängen och snöt mig kom mamma och pappa in på mitt rum. Pappa satte sig bakom mig, bad mig att pausa telefonen och berättade vad Blåstjärnan hade sagt. Han berättade att de sagt att de förstod att Indra var illa däran och att han skulle åka in med henne. Sen satt vi där och jag grät. Jag gick ner för trappan rakt till Indras bur. Vi tog bort allt som vi tog bort förut, sen så tog jag upp Indra. När jag tog upp Indra sa jag skräckslaget:

-Hon är jätte kall! Sen tar mamma fram en hjärtformad kartong med en röd servett i. Hon sa att Indra kunde ha den som en kista sen när vi begraver henne. Innan jag stoppade in Indra i buren igen sa jag att hon var den bästa hamstern man kan ha, att jag älskar henne och att jag aldrig kommer att glömma henne. Jag sa till pappa:

-Om det går kan väl Indra få dö i sin bur. När duken över buren var på så gick pappa ut med den till bilen. När jag stängt dörren efter dom, började jag gråta jätte högt och sa att hon var död. Sen sprang jag upp på mitt rum gick runt lite , sen insåg jag att jag knappt kunde stå. Sen började  jag skriva denna berättelsen. Mamma kom upp lite då och då och pratade med mig, men mina svar var korta. Mormor smsade till mig och i smsen skrev hon att hon tyckte synd om mig. Jag smsade min bästis Klara och skrev vad som hade hänt. Sen skulle jag gå ner och äta. Det blev spagetti och köttfärssås. Mitt i maten får mamma ett sms. Hon sa att det var från pappa och innan hon hann säga något mer sa jag att jag inte ville höra, sen grät jag lite mellan tuggorna. Efter ett tag kom pappa hem.

-Hej Emmis, sa han sorgset. Utan att tänka tittade jag på honom, men jag vände snabbt bort blicken, för i händerna bar han på Indras bur. Jag började gråta. Efter en stunds gråt sa mamma att vi skulle begrava henne nästa morgon. Ytterligare en stund senare frågade jag pappa om Indra fått dö i sin bur , han svarade att de lagt in henne i den sedan.

 

Begravningen
4 november 2017 ska Indra begravas. Innan begravningen var jag ganska glad. Jag försökte att inte tänka på Indra, och tittade på Youtube. Men när pappa väl sa att han skulle gå och hämta Indra blev jag full av gråt. Sen gick vi ut, pappa frågade om jag ville hålla Indra, men jag sa nej. När vi kom närmare gravplatsen, sträckte jag fram händerna mot pappa och han gav mig den hjärtformade kartongen Indra låg i. När vi var framme började pappa rensa bort löv från de andra gravstenarna. Han pekade på ett ställe bredvid Emblas grav, men jag sa nej och pekade med foten på ett ställe framför de andra två gravarna, och sa där. Sedan började pappa att gräva. Jag smekte kartongen och tänkte på Indra, att hon var död, att jag aldrig mer skulle se henne och och att tyngden i kartongen var Indra. Efter en stund kom mamma, hon sa lite saker till mig och till pappa. När han grävt färdigt sa jag:

-Hej då Indra, och gick fram till gropen och la ner kartongen i den. Mamma och pappa sa lite saker om Indra sen la pappa på jorden över hålet, och sen la han på stenen min mamma hittat i trädgården. Sen var vi tysta. Mamma tände ett rött doftljus i en vit lykta, hon frågade om jag ville ställa lyktan på graven. Jag tog lyktan, ställde den vid graven och sa att jag älskade Indra. Sen tog jag ett steg tillbaka, tryckte in ansiktet i pappas bröstkorg och började gråta. Efter en stund tog jag ett steg framåt, la handen på gravstenen och sa:

-Hej då Indra, sen reste jag mig upp och vände mig mot mamma och pappa och sa, jag vill gå in nu. Sedan så gick vi in. Mamma frågade vad jag skulle göra nu, då sa jag att jag skulle skriva lite till på min berättelse.


Indra: 3 veckor gammal

Indra somnade in den 3 november 2017.
10 november 2015 – 3 november 2017

Nu finns du inte mer. Jag älskar dig och jag kommer aldrig att glömma dig. Nu är du en söt liten ängel i himlen, men du kommer alltid finnas i mitt hjärta. Vi ses en dag!
Saknar dig Boomi! Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *