Hur ska jag komma ur denna knipa (4-6)

Det är måndag och Filippa har precis kommit hem från skolan. Hon hänger upp sin jacka och väska på en krok och går till sitt rum. Hon kastar sig i sängen och tar snabbt upp mobilen i fickan. Hon går in på facebook och skyndar sig att kolla om Christofer har skrivit något. Det pirrar i magen innan hon öppnar chatten, men när hon öppnat den så har han inte skrivit något så hennes pirr i magen går över till en ensamhetskänsla.

Filippa och Christofer har aldrig träffats men i 2 månader snart så har dom pratat på facebook och hon har börjat få lite känslor för honom. Filippa är egentligen 13 men på facebook har hon skrivit att hon är 15. Christofer är också 15 och därför vill hon inte ändra till sin riktiga ålder. Allt började genom att Christofer såg ett foto Filippa hade lagt ut på facebook och då började han skriva till henne. I början var Filippa osäker på vad han skulle göra men när de hade chattat ett tag så kändes han så snäll och som en bra person.

Filippa började knappa lite på telefonens tangentbord. Hon ville skriva något men kom inte på vad. Efter ett tag fick hon bara fram “Hej, vad gör du?C:” Han svarade inte direkt men efter en kvart svarade han “Inte så mycket slutade precis skolan” Filippa har alltid velat träffa Christofer ansikte mot ansikte men hon har inte modet att fråga han.

Filippa och Christofer chattade ett tag och varje gång Filippa skulle skriva något så började hon alltid med att skriva “vill du träffas” men sedan tog hon bort det och skickade det aldrig. Varje dag ville hon skriva det men fick aldrig modet. Men en dag sitter Filippa och tittar på film med sin bästa kompis Cecilia och hon hör ett pling från telefonen. Hon tar upp telefonen och det var Christofer som hade skrivit något.
“Hej, skulle du vilja träffas i helgen?:)”
Filippa tappar hakan och får fjärilar i magen. Cecilia tittar fundersamt på Filippa.
-Vad är det som händer? frågar Cecilia och puttar lite lätt på Filippa.
-Ehm…det var Christofer och han frågade om jag ville träffas i helgen! svarar Filippa.

Cecilia är den enda som känner till Christofer inte ens Filippas mamma vet om det.
-Va! du har ju alltid velat fråga det men har aldrig vågat fråga, säger Cecilia glatt.
-Jag vet! skriker Filippa.
Filippa svarar Christofer snabbt “ja gärna, på lördag passar fint C:”
Tjejerna stänger av filmen och säger till Cecilias mamma att dom ska gå till gallerian. Cecilias mamma går med på det om dom är hemma innan maten. Tjejerna tar på sig sina jackor och går ut. På vägen till gallerian snackar tjejerna om vad Filippa ska ha på sig, från en vanlig vardagslook till en festlook. Filippa skojar och visar massor med roliga poser hon kan göra när dom träffas. Tjejerna skrattar och ser gallerian runt hörnet. Dom går från affär till affär men hittar inget. Efter ett tag sätter dom sig ner för att andas ut. Tjejerna är helt svettiga av att dom har sprungit runt i affär till affär. Filippa tappar nästan hoppet men när hon kollar upp ser hon långt borta i ett skyltfönster den finaste klänningen hon någonsin sett. Hon tar Cecilias hand och börjar springa till affären. Tjejerna tittar på klänningen genom skyltfönstret.

-Wow, säger Cecilia och tappar hakan.
-Den måste jag ha, säger Filippa.
Dom går in i butiken och springer fram till klänningen. Filippa har storleken XS så dom letar som dårar efter rätt storlek. När dom kollat alla klänningar så blir dom besvikna för den fanns inte i XS. Tjejerna går fram till kassan för att fråga om det skulle kunna finnas någon på lager men det fanns det inte.

Precis när hoppet är ute kommer en tjej från omklädningsrummen med en sån klänning som Filippa vill ha. Hon går och hänger tillbaka klänningen som hon antagligen inte gillat. När tjejen gått skyndar Filippa sig fram och kollar om den var i hennes storlek. Den var det och Filippa börjar skutta runt och ser helt överlycklig ut.

Filippa testar klänningen och den var lite för stor men den var helt okej. Hon kollar på prislappen och tappar hakan. 1000 kronor kostar den och Filippa blir osäker om hon ska köpa något enklare istället. Hon tänker och sen bestämmer hon sig att köpa den för hon gillar Christofer så mycket och vill se perfekt ut imorgon. Hon lägger nästan alla sina sparpengar på klänningen men Cecilia är snäll och betalar 45 kronor på den. Tjejerna går hem till Cecilia så Filippa kan hämta sina saker. Hos Cecilia bestämmer dom en tid som Cecilia kan komma till Filippa i morgon och hjälpa henne att fixa iordning sig.

Under natten kunde Filippa inte sova hon var så nervös, hon tänkte på allt hon kunde göra fel imorgon. Om hon skulle trilla, eller säga något som han inte skrattade åt ändå om det var meningen eller att hon skulle börja gråta om hon slog sig. Hon försökte ta djupa andetag och tänka på annat och kl 02:00 somnade hon äntligen.

Hon vaknade kl 10:00 och märker att Cecilia kommer om 30 minuter. Hon skyndar sig upp och slänger i sig sin frukost. Hon tar fram alla saker hon behöver för att fixa sig. När Cecilia kommer är Filippa helt redo och är så nervös. Dom börjar med hennes hår. Det blir en hästsvans med en liten slinga av håret som hänger ut framför örat.  Sen sminkar dom henne lite lätt och till sist ska hon sätta på sin klänning. Den sitter perfekt men när Cecilia ska dra upp dragkedjan säger hon
-Nej, den har fastnat!
-Va nej! svarar jag jätte oroligt.
Cecilia börjar skratta och jag fattar inte vad som hänt innan hon säger
-Lurad.
Hon knuffade till henne och dom båda började skratta. När vi skrattat klart så smyger vi ut från mitt rum och jag sätter på min jacka fort så mamma inte ska se att jag klätt upp mig för då kommer det bara massor med frågor jag helst inte vill svara på. Hon ropar hej då från hallen till mamma och skyndar sig ut.

Cecilia följer med mig på tåget men inte hela vägen för hon ska av stationen innan för att hälsa på sin storasyster. När tåget stannar på stationen så tar jag tre djupa andetag och försöker att inte svettas. Dörrarna öppnas och min puls går i hundra slag per sekund. Jag låter en äldre dam gå ut före mig och sen tar jag ett steg utanför vagnen. Jag känner hur det pirrar i hela magen och jag tar mitt andra steg, men jag snubblar ner från tågets kant och blir helt generad. Jag tänkte att som tur var så såg inte Christofer det, trodde jag. Jag känner en stor och varm hand som drar upp mig och en röst som frågar hur det gick. Jag var fortfarande i chocktillstånd men svarade ändå ja. När marken under mina fötter var stadig igen kunde jag kolla upp på den mystiska personen som hjälpte mig upp.

Det var en kille kanske vid 17 års ålder. Han tittade på mig rätt konstigt som om han sett mig innan.
-Filippa? Säger killen.
Jag tänker till och undrar vem det är för jag har aldrig sett killen innan men sen poffar det till i min hjärna och så rinner namnet
-Christofer? ut ur min mun.
Killen nickar och jag blir helt stum tills jag kommer på något att fråga.
-Du ser ju inte ut att vara 15?
-Nej, inte du heller?
Jag börjar må dåligt och känner att detta var en dålig idé. Han tar min hand och börjar gå mot caféet Gula Villan. Hans hand är svettig och varm. Egentligen ville jag bara springa därifrån men jag vågade inte. Under hela fikan så var det jättestelt, han ställde frågor och jag nickade eller skakade på huvudet som svar.

Jag satt och tänkte ut en plan på hur jag kunde smita och precis när jag skulle säga att jag ville gå på toa så frågar han mig.
-Vill du följa med hem till mig?
Jag blir helt stum och får inte ut något svar. Jag vet inte vad jag ska svara men när jag tänker efter kanske han skadar mig eller tvingar mig att gå hem till honom om jag inte säger ja. Jag nickar osäkert och reser mig från stolen. Jag tar på min jacka och han betalar för fikat. Vi går ut från caféet och börjar gå mot hans hus. Han bodde rätt nära caféet.

På vägen till hans hus så pratade ingen av oss. Men när vi kom fram till huset som han bodde i berättade han att han bodde med sin äldre bror i en 2:a. Jag kollade vad gatan hette fort och tog upp mobilen. “Hjälp, han var egentligen 17 år och vi ska hem till han. Han bor på Fågelgatan i ett grön hus på våning 5, lägenhet nr 34.” Jag skickade det till Cecilia och det tog bara en minut innan hon svarade “Har en idé, kommer om 10 min”. Filippa undrar vad Cecilia ska göra men glömmer det snabbt när dom kommit uppför alla trapporna och står utanför Christofers dörr. Han öppnar dörren och dom går in. Filippa sätter sig i hans soffa och är jätte stel för hon kan inte slappna av.

Han går till köket och kommer tillbaka med två skålar, en med chips och en med godis. Jag börjar ta lite av godiset medan han letar upp en film vi kan se på. Varannan minut kollar jag klockan och det är 2 minuter tills Cecilia borde vara här. Han sätter på filmen Captain America, egentligen gillar jag inte actionfilmer men jag vågar inte säga det. Jag tittar på klockan och Cecilia skulle ha kommit för 5 minuter sedan.
-Är det något? säger Christofer och jag vaknar till från mina tankar.
-Åh, nej jag mår bara fint.
-Okej då, svarar han och tar en näve med chips.

Jag sitter och väntar men Cecilia kommer aldrig. Christofer lutar sig närmare mig och lägger armen om mig. Jag blir jättenervös och vill bara kräkas. Han lutar sig mot mig och min puls går upp, men i sista sekunden så knackar det på dörren. Jag pustar ut och min puls blir normal igen.

Christofer går inte upp ur soffan, men den som står utanför ger sig ej så det knackar jättehårt på dörren så jag hoppar till. Christofer går upp och öppnar. Jag försöker se vem det var men det enda jag ser är att Christofer står och gapar. Jag går till dörren och ser att det är Cecilias storasyster Selma som står i rörmokar kläder och hon är den snyggaste tjejen på gymnasiet enligt hennes kompisar så man fattar varför Christofer tappar hakan. Hon ler lite mot mig och blinkar.
-Hej, säger hon till Christofer.
-Ehh….ehh..hej, svarar Christofer.
-Jag måste kolla om era rör i badrummet är okej för det har varit en vattenläcka, säger hon snällt och lugnt.
-Okej, nickar Christofer och visar henne till badrummet.
På vägen räcker hon en lapp till mig och när dom gått in i badrummet öppnar jag den.
“När du har chansen spring ut, väntar i busken bredvid huset// Cecilia”
Jag trycker ner lappen i fickan och börjar springa ut. Jag letar efter busken Cecilia pratat om och jag ser något rosa bakom en buske och chansar att det är kanske Cecilias tröja. Jag går närmare och blir lättad när jag ser Cecilia ihopkrupen på marken. Jag skrattar och puttar till henne så hon tappar balansen.
-Alltså! Du är bäst, säger jag och kramar om henne.
-Det visste jag redan, svarar hon och skrattar.
-Jag vet inte vad som skulle hända om ni inte kommit och räddat mig.
-Mm…tänk bara.

Vi båda skrattar och vi börjar gå mot centralstationen där vi ska träffa Selma när hon är klar. Vi gick in på Pressbyrån och köpte godis medan vi väntade på Selma. Det tog en kvart för Selma att bli klar och sen såg vi henne komma gående emot oss.
-Tack så så mycket Selma! Jag vet inte vad som skulle hänt om du inte hjälpt mig, säger jag och räcker fram godispåsen till henne.
-Det var så lite Filippa, förresten går han på min skola så jag vet hur man ska hantera honom och det var tur att han inte kände igen mig. Vi gick på nästa tåg som skulle åka hemåt och Selma gick av på sin station och jag och Cecilia gick av på sista.

När jag kom hem tog jag mig en dusch och sen kastade jag mig i sängen. Jag ska nog inte dejta på ett tag, det är nog inget för mig tänker jag och skrattar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *