“Arne Müntzing började redan som 14-åring göra egen glass hemma i mammas kök 1931” berättar Carina Alsin.

Bakgrund.
Redan som 14-årig skolpojke börjar Arne Müntzing vispa ihop glass hemma i mammas kök i Örebro.
Här står han vid sin glassvagn på Storbron framför slottet i Örebro.

ska%cc%88rmavbild-2016-11-21-kl-21-07-11

  1. Början på ett livsverk. Arne Müntzings dröm att bli egen företagare blev verklighet. Han startade då Triumf Glass i en lokal på Allmänna vägen vid Stigbergstorget. Där har de fortfarande ett försäljningsställe. Varje morgon laddades vagnarna med kolsyreis som kördes ut på sina platser. Triumf Glass hade vagnar  på ett tjugotal ställen i Göteborg.

                                                                         ***

Carina som jobbar på Triumf Glass huvudkontor berättade att runt 1940-talet gjorde man våfflor på vintern, då glassen inte var lika populär.

  1. Efter flera varma somrar med bra försäljning började Arne se sig om efter nya och större lokaler. Han köpte 1958 den nedlagda Siemensfabriken i Sävedalen. Lokalerna byggdes om och och anpassades till glasstillverkning. Invigningen skedde våren 1959.

Besöket på Triumf Glass huvudkontor.

Jag valde att intervjua Carina Alsin som jobbar på Triumf Glass huvudkontor.

När vi går in i ett rum där jag ska ställa alla mina frågor ser det ut som ett vanligt kontor. Ganska tråkigt. Skrivbord mittemot varandra och stora skärmar så de som jobbar där inte ska störas. På varje skrivbord står det en dator och jag ser att det ligger papper och pennor överallt. Men det var inte där vi skulle sitta. Carina visade mig runt hörnet och där var det en riktig myshörna. Mjuka soffor på varsin sida av ett litet bord och en golvlampa i ett litet hörn. Det var väldigt varmt där inne, fast ute var det kallt och molnigt.

Min intervju med Carina Alsin.

  • Vad tycker du om att jobba här på Triumf?

      -Jag trivs jättebra, mycket på grund av bra arbetskamrater.

  • Hur många jobbar här?

      – På huvudkontoret kommer ca 20 pers och i fabriken jobbar ca 80 pers.

  • Vilken glass är populärast?

      -Jordgubb, vanilj och choklad för att alla vet vad det är.

  • Hur många glassorter säljer ni?

      -Vi säljer runt 30 olika skopglass.

  • Hur länge har ni varit här i Partille?

      -Vi har varit här i Partille sedan 60-talet, fast då var det en annan byggnad.

  • Vart någonstans finns Triumf förutom här?

      -Det finns i Alingsås, Kungsbacka och Majorna.

  • Säljer ni eran glass till andra butiker eller restauranger?

      -Ja det gör vi. Vi säljer till flera butiker och restauranger.

  • Säljer ni något mer än bara glass?

      -Vi säljer kaffe, kakor, våfflor och pannkakor.

  • Behöver man någon utbildning för att börja jobba här?

      -Nej, inte på kontoret.

Efter jag hade ställt alla mina frågor.

Carina frågade om jag ville smaka på en låda alldeles nygjord Gammaldags vaniljglass.

-Ja, tack! Svarar jag.

Hon går iväg och kommer sen kommer hon tillbaka med en helt ny glasslåda.

-Här är en låda Gammaldags vanilj som inte ens har varit i frysen än. Du får ta hur mycket du vill.

Hon gav mig en bägare och en sked. Jag använde skeden och skopade över lite glass till min bägare. När jag smakade tyckte jag att den smakade som den vanliga Gammaldags vaniljglassen fast varm. Men efter ett tag känner jag att det blir väldigt gräddigt i munnen. Eftersmaken smakade nästan bara grädde, man blev väldigt mätt av bara en sked.

Inne i fabriken.

När jag ätit upp den lilla skeden glass frågade Carina om jag ville gå och kolla inne i fabriken, där glassen tillverkas. Jag visste inte att de gjorde glassen här, i denna byggnad. Men jag sa att jag gärna vill kolla där inne. Carina visade mig in genom en dörr som stod täckt av en stor skylt. Jag tänkte att det var som en hemlig dörr. Men dörren ledde bara till en liten balkong inne i fabriken. Man såg ut över hela fabriken. Det var som att titta ut över havet fast inomhus, och så var det ju en fabrik. Inne i fabriken var det jättestort. Jag tyckte det var coolt att titta på alla gigantiska maskiner som jobbar. Människorna där nere var som små leksaker jämfört maskinerna. Efter vi hade varit i fabriken tackade jag för intervjun och sa hejdå.

          Detta var mitt reportage med Triumf Glass huvudkontor.

DELA
Föregående artikelDu måste bara komma hit!
Nästa artikelLek med bäver

LÄMNA ETT SVAR