Vad gör man när hela världen fallit samman? När man inte har någonstans att ta vägen? Då finns RIA, Hela människan. Målgruppen för RIA-verksamheten i Partille är  människor med missbruksproblematik, psykisk ohälsa och socialt utanförskap. Ria vill vara som en samlingsplats, eller en säker zon där alla oavsett bakgrund är välkomna. För en säker zon är det många som inte har.

Själv har jag inga problem som RIA (Rådgivning i alkoholfrågor) Hela människan har som utgångspunkt, så självklart kan jag inte helt sätta mig in andra människors situationer. Däremot vet jag hur det känns att vara ensam, och att ha någon att prata med är värt guld. Att kunna känna att man har en trygg plats man kan vända sig till, vare sig det är en person eller en plats, är viktigt för oss alla.

riareportage
Foto: Amanda Bräck

Psykisk ohälsa, missbruksproblematik och socialt utanförskap är vanliga problem i samhället. 20% av 14-24 åringar drabbas idag av psykisk ohälsa, och socialt utanförskap plus missbruksproblematik ökar. I en liten lokal på bottenvåningen på Partille församlingshem håller RIA Hela människan till. RIA hette från början DKSN, och har under flera år med hjälp av bidrag från kyrkan, kommunen och sponsorer hjälpt människor som har problem. De har öppet varje vardag, och har frukost alla dagar förutom torsdagar då det serveras sopplunch. Frukosten är gratis medan sopplunchen kostar 20kr, och då serveras det även något tilltugg. RIA bygger mycket på skänkta saker, såsom kläder, skor och mat. De får bland annat bröd från Cederleufs på måndagar, onsdagar och fredagar.

Jag har träffat föreståndaren för RIA i Partille, och han heter Östen Sundell. Han har bland annat jobbat inom socialpsykiatri i 10 år, och på RIA i ett år. Idag är han pensionär, men har valt att fortsätta jobba p.g.a. sitt brinnande intresse för att hjälpa människor. Han tycker att samhället har blivit tuffare mot ungdomar, och att det är en av faktorerna till att psykisk ohälsa, missbruksproblematik o.s.v. blir vanligare.

– När jag var ung hade alla något att göra, alla hade sina drömmar och alla kunde få jobb. Vi använde oss av ordet “när” oftare, t.ex. som att när jag blir myndig, när jag får körkort o.s.v. Idag har speciellt ungdomars attityd förändrats, och man använder sig inte utav “när”, utav av “om”.

RIA fokuserar inte på ungdomar, utan att åldersgruppen är myndiga och över. Däremot så har han märkt att människor som börjar tidigare med någon typ av drog har lättare för att fastna i det. Han tror även att minskad självkänsla är en stor faktor till att det kan bli som det blir, och att det är något han märker hos alla som kommer dit. Därför har RIA planerat att påbörja ett snickeriprojekt, som ska bevisa för dem som deltar att de kan göra saker, att de behövs och att de inte är värdelösa.

Själv så tror jag även att grupptryck kan leda till att man börjar med olika typer av droger, såsom alkohol eller sådana som man sprutar in i armen. Om man har dålig självkänsla och inte står upp för sig själv är det lätt att följa strömmen, som i vissa fall kan leda till att man börjar med droger. Då blir man inte längre en utomstående i en grupp, och kan för en kort stund känna sig delaktig i något. På de privata mötena man kan ha på RIA har Östen märkt att det också är en av flera anledningar.

– Jag har märkt att man gör vad som är lättast i stunden, och man tänker inte alltid långsiktigt. Gör även alla andra det så hänger man på, även fast det inte är bra. Sedan blir man van, och saker som att ta hand om sig själv, eller sitt hem blir helt plötsligt för mycket för vissa att hantera. Då hamnar de på gatan. Det blir ett moment 22, om man har någonstans att ta vägen blir det för mycket att hantera, och om man hamnar på gatan kan det bli värre och de mår sämre.

Hos RIA i Partille finns det duschar och möjlighet att få nya kläder. Nu på hösten ökar antalet besökare. Det beror oftast på klimatet, eftersom att det blir kallare och kallare. Hemlösa får det svårare att hålla sig varma och saker och ting kan förvärras. Av besökarna är ungefär 75% män, och resten är kvinnor. Östen påstår att det är vanligare att män är missbrukare än kvinnor, eftersom att många kvinnor har barn och håller sig då på en annan nivå än männen p.g.a. ansvaret som förälder. Klimatet är alltså en faktor till att statistiken höjs, men det finns även saker som gör så att antalet besökare minskar. Det gäller t.ex. när pensionen kommer, då är det många som lägger pengarna på fel saker och är inte tillräckligt nyktra för att ta sig till RIA och prata.

RIA1

Under mitt besök på RIA träffade jag ett antal människor, alla med olika anledningar till att de var där. Alla hejade på mig och bemötte mig med leenden och värme, och det smärtade mig att få höra hur en del av dem verkligen hade det. Vissa berättelser var riktiga mardrömsscenarion, och att reflektera kring att den historian var någons vardag gjorde mig nästan lite yr.

Östen berättar att alla på RIA har en stor omsorg för varandra, och tar hand om varandra. Man frågar inte varför folk är där och jämför vem som mår sämst eftersom att alla är lika, och att alla mår dåligt. På RIA vill man visa att det är okej att må dåligt, och att man inte ska skämmas över det. Östen tycker inte att våra misstag är vad som definierar oss som personer, utan att det är det som ligger bakom ytan som är det viktiga. Innan Östen började på RIA jobbade han som pastor, och det har han med sig till RIA. Kvart i 10 varje dag har de andakt, och han läser texter ur Bibeln. Han berättar att människor först var rädda för detta, och att många inte deltog. Nu däremot har han sett en drastisk förändring, och han berättar att de har svårt att få plats i samlingsrummet när andakten pågått.

– Människor var rädda för det i början. Vissa hade helt plötsligt bråttom till Socialen, eller till andra saker men nu har jag märkt en förändring. Många är bara rädda för det okända, men nu har deras inställning blivit mer positiv. En kille kom fram till mig och frågade vad jag gjort med honom, eftersom att han hade blivit snäll. Skämt och sido tycker jag att det är ett framsteg.

Trots att det RIA gör är viktigt har kommunen dragit ner på bidragen. Det kan jag tycka är dåligt, att en organisation som är så pass betydelsefull inte ska kunna få de resurser de egentligen behöver. Därför är det viktigt att de kan få så många sponsorer som möjligt, t.ex. att de någon gång fått checkar från ICA Maxi som de kunnat handla för. Kyrkan är deras största sponsor, och de har även volontärer som jobbar där för att det ska finnas resurser. Just nu har de på pappret ungefär 10 volontärer som kommer in varje dag, vilket Östen och RIA är tacksamma för. Östen är föreståndare och jobbar 80%, det finns även en sekreterare som jobbar 60-70%. Själv så tycker Östen att han är precis där han ska vara, och att han trivs med sitt jobb. Däremot tycker han själv att det är jobbigt med kommunens indragning av bidrag.

– Det finns bevisat att varje människa du hjälper att så att säga fungera normalt, sparar du en miljon kronor på. Du tjänar alltså pengar på att satsa pengar på att hjälpa andra. Däremot så trivs jag jättebra här, och detta är det roligaste jag gjort på länge.

ska%cc%88rmavbild-2016-11-12-kl-14-57-31

Jag frågade Östen hur han tyckte att hans jobb genom åren påverkat han personligen, och han svarade att han tyckte att han genom att lyssna på andras problem lyfts upp som människa. De råd han givit andra under åren har även fastnat på honom själv, och han har blivit bättre på att berömma sig själv om han gör något bra. Han säger att hans värderingar genom åren ändrats, och att han insett att allt kan hända alla.

– Jag har svårt att döma folk, och mitt synsätt på människor har förändrats. Jag är tacksam för livet och hur det är, och jag är stolt över det jag åstadkommit. Jag har även lärt mig att tänka på mig själv, men det innebär inte att jag är egoistisk.

Jag själv känner igen mig i att inte tillåta sig själv att vara stolt över något bra man gjort, och det är något jag försöker att bli bättre på hos mig själv. Jag tror att sådant tar tid, men om man är medveten om det och försöker bättra på sin självkänsla tror jag att man kommer att må bättre i sig själv. Många med någon form av missbruksproblematik eller psykisk ohälsa har dålig självkänsla och därför tycker jag att RIA, i de cirka 90 lokala enheterna, gör ett viktigt arbete. De har funnits under många år utan att jag eller andra i min närhet vetat om det, trots att deras arbete gör stor skillnad. De visar människor att man är mer än sina misstag och att det är något man inte får glömma, det gör mig varm i hjärtat och därför hyser jag stor respekt för organisationen.

Amanda Bräck

LÄMNA ETT SVAR