För att stärka elevers förmåga att uttrycka sig muntligt så genomför vi lekar och övningar som uppmuntrar till fantasi, improvisation och, inte minst, lyssnande.

Till exempel så gjorde vi övningen som vi kallar: ”Jag vet vad du har i fickan”. Den går till så här: Man är två och två. En säger först till den andre: ”Jag vet vad du har i fickan.” Den andra svara då: ”Vad då?” Sedan säger den första en sak. Det kan vara vilken sak som helst. Ju knäppare ju roligare. Därefter måste den andra personen nu hitta på en berättelse varför man går omkring med den saken i sin ficka.

Vi avslutade dagens lektion med att berätta berättelser om Egal Shidad. Skämthistorierna om honom brukar locka unga som gamla till skratt. Man kan jämföra berättelser om Egal med Bellmanhistorier i Sverige. Den här berättade jag till exempel:

Egal Shidad var inte känd för att vara den modigaste precis. Han bodde med sin fru och höll sig undan konflikter men en dag kom det soldater till byn och Egal blev rädd. Han sa till sin fru att de skulle låtsas att han var död. Han rullade in sig i en matta och frun satte sig bredvid och låtsades gråta. Soldaterna kom fram och frågade vem som hade dött.

”Min man” grät hans fru.

”När dog han?” undrade soldaterna.

Hon visste plötsligt inte vad hon skulle svara. Det hade de ju inte hunnit bestämma så hon satt tyst. Till slut sa Egal själv där han låg inrullad i mattan:

”Säg att jag dog igår.”

DELA
Föregående artikelFörsta träffen
Nästa artikelTredje träffen

LÄMNA ETT SVAR